Varför SD gör helt rätt som fokuserar på känslor och varför vi alltid står helt handfallna i debatten

Postad den av mptomase

För någon vecka sedan spreds nyheten om att SD skulle kommunicera mer känslor och mindre fakta i sin politiska kommunikation. Nyheten hånades naturligtvis genast av den samlade politiska twittereliten. Tyvärr tror jag dock att de gör helt rätt. Jag tror också att en stor del av de som hånade nyheten vet om det.

Den första som riktigt fattade var Johan Jakobsson den dåvarande partisekreteraren för Liberalerna (då FP). Segervapnet bakom succévalet 2002 var att hitta så kallade ”20-80 frågor”. Det betydde i korthet att 80 procent skulle hålla med men 20 procent, helst det officiella åsiktsmaskineriet skulle gå bananas. Jan Björklund plockade sedan upp stafettpinnen. Hårdare tag i skolorna var det som skulle levereras. Det viktiga var inte om det fanns vetenskapliga belägg för att det behövdes utan att många människor tyckte att det behövdes.

Vill man vara hård skulle jag säga att allt egentligen bara är en repris från denna valrörelse. Aron Etzler visar i sin bok Reinfeldteffekten hur M effektivt demonterar ner Göran Persson som statsminister. Genom att bygga på en känsla hos invånarna om att fler människor än tidigare var arbetslösa/levde på bidrag och att detta mörkades av regeringen samt att Göran Persson var osympatisk rent personligt så vann Alliansen valet 2006. Fyra år senare upprepades det hela, då var det Mona Sahlin som gjordes ner. Ärligt talat var det också enklare eftersom hon dels hade lik i lasten och att bildandet av de rödgröna kom med sådana födslovåndor. Precis som i valet 2014 byggde man dock den politiska kommunikationen på att en rödgrön politik skulle utgöra ett hot mot sådant som traditionella LO väljare tycker är viktigt: köra bil, flyga på solsemester mm.

På senare tid har det uppstått en rad nya intressanta exempel som pekar i samma riktning. SDs uppgång, Trumps seger i primärvalet, Brexitomröstningen, presidentvalet i Österrike. Men varför fungerar det?

Drew Wester som är författare till boken “The Political Brain” och Neuman mfl som skrivit “The Affect Eeffect” pekar på att först skapas vår världsbild, därefter våra politiska uppfattningar och till sist vilka fakta vi väljer att ta till oss. Hjärnan gör oss även tjänsten av att förstora upp fakta som passar den egna redan befästa världsbilden och tona ner det som inte göra det. Känslor styr alltså hur vi ser på världen i mycket större utsträckning än vi vill tro. En människa som vill utge sig för att vara rationell skulle säga att den först tar till sig fakta, därefter skapar sin ideologiska/politiska uppfattning (dvs grundläggande värderingar ex vad rättvisa är mm) och betraktar sedan världen utifrån det. Problemet som Wester och Newman pekar på är att den ordningen inte stämmer (eller i alla fall inte så mycket som vi tror).

bokbild

Det är detta som SD förstått när de säger att de ska kommunicera mer känslor än fakta. De kommunicerar inte fakta om att invandring hotar Sverige, de kommunicerar känslan av att invandring hotar Sverige. Det är detta som Trump, Nigel Farage eller Boris Johnsson också fattat. Receptet är att servera väljare en politik som passar deras världsbild istället för en som löser deras problem.

 

Problemet för MP är att vi alltid stått helt handfallna för denna typ av retorik och angrepp. När vi blivit angripna på ett sätt som syftar till att skrämma väljare att inte rösta på MP eller rödgröna partier generellt så har vi ofta svarat med faktaargument som haft noll effekt eftersom fakta inte biter på känslor. När vi skulle ta debatten med fakta mot SD gjorde vi inget annat än att bekräfta och mobilisera SD väljare, eftersom de då fick komma fram med sin “fakta” som tolkades betydligt mer välvilligt av den publik som redan tyckte att invandring var det stora samhällsproblemet.

Det är väldigt svårt att försvara sig mot denna typ av attacker. Det enda recept som faktiskt verkar fungera är att vara den som attackerar snarare än försvarar. S hade faktiskt lite momentum innan MP krisen när det gick till hård vänsterattack på M och C kring lönesänkningar. M kör just nu en kampanj kring att SD vill höja matmomsen vilket jag tolkar som att de vill spela på en känsla att SD bara bryr sig om invandring och inte om hur vanliga familjer har det. Jag har tyvärr inga färdiga svar till mitt parti om hur vi ska bli bättre på att hantera den typ av angrepp vi blivit utsatta för i de senaste valrörelserna. Det enda jag vet är att vi måste bli bättre och att vi måste prata om det.

Om vi menar allvar med att erbjuda flyktingar boende krävs ny politik

I slutet av sommaren låg Boverkets mfl prognoser för behovet av nya bostäder i Stockholms län på 300 000 till år 2030. Detta är i sig själv en siffra som kräver respekt. Som Miljöpartist vill vi dessutom att de bostäder som byggs ska vara bra bostäder, bostäder med hög kvalité och som kan efterfrågas med människor med rimliga inkomster. Detta var dock de siffror som gällde innan höstens flyktingvåg. Nu gäller en helt annan verklighet även om ingen riktigt vet hur det stora antalet flyktingar som kommit till Stockholms län påverkar behovet av nya bostäder.

I slutet av november i år fattade vår regering det i min mening felaktiga beslutet att införa en väsentligt mindre generös ju flyktingpolitik. Efter ett par sorgens och vredens dagar landade jag i den slutsatsen att den enda vägen framåt är att driva och försöka få igenom politik som möjliggör att de regler som nu är beslutade ska gälla i tre år, med en kontrollstation efter två år tas bort så snart som möjligt. Att landa i den slutsatsen gör att jag behöver ompröva de politiska teser jag fram till nu drivet, eller åtmindstånde prioritera emellan vilka principer som jag anser viktigast.
Min slutsats är att det viktigaste är att vi erbjuder människor skydd, därefter i så stor utsträckning ett värdigt mottagande och i förlängningen någonstans att bo under en överskådlig tid. Dvs om jag på alvar ska kunna driva frågan om att beslutet om att minska volymen i flyktingmottagandet var fel måste jag kunna visa att det finns politik för att hantera situationen. Detta gäller inte bara mig utan hela partiet.
I veckan skrev ett stort antal av MP kommunalråd en artikel i Dagens Samhälle där de efterlyste politiska åtgärder av regeringen. En av de åtgärder som föreslogs var att regeringen ska föreslå regelförenklingar för att få fram fler små bostäder samt förslag för att få fart på ordinarie bostadsbyggande. I veckan var även Liberalernas Lotta Edholm ute med förslaget om att göra upp om undantag i PBL för att snabbt kunna få fram nya bostäder. Enligt min uppfattning är båda dessa förslag och något som regeringen omedelbart bör pröva.

Som landsting/regional politiker har jag inte ansvar för själva byggandet. Mitt ansvar ligger i att driva att området Stockholms län har en tillräcklig bostadsförsörjning. Så är det inte idag. Därför la jag idag förslaget på landstingets regionplaneringsnämnds sammanträde förslaget att Sll i egenskap av regionplanerare ska skriva till regeringen och kräva att fler åtgärder vidtas för att få fram fler bostäder snabbt som kan efterfrågas av personer med låga inkomster. För rent ärligt, vi behöver bostäder nu, inte imorgon eller övermorgon utan idag.

En ny partisekreterare för en ny tid

I fredags meddelade partisekreterare Anders Wallner att han lämnar politiken. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Under 8 år, först som Maria Wetterstrand sekreterare och därefter som partisekreterare, har han lett partiet genom två val. Anders har varit pådrivande för att MP ska vara Sveriges öppnaste parti. För detta arbete ska vi vara mycket tacksamma.

MP står nu i sin mest utmanade tid någonsin. Ingen regering har någonsin tidigare behövt hantera en migrationsvåg av den omfattning vi ser idag. Många av de beslut som den sittande regeringen fattat är sådana som vi miljöpartisterhelst hade sluppit fatta. Huvuduppgiften för en ny partisekreterare blir därför att hålla ihop partiet. För att åstadkomma det krävs det att vår nästa partisekreterare är en person med grundmurat förtroende och som är välkänd runt om i organisationen.

En andra huvuduppgift för den nya partisekreterare är att peka ut en tydlig riktning för partiets förnyelseprocess inför valet 2018. Granskningen i förra valet och nu i regeringsställning kräver att gamla konflikter mellan de som helst vill genomföra stora förändringar i form av nya socialförsäkrings och ekonomiskpolitiska system och de som helst ser vad som kan genomföras här och nu löses upp och nya politiska synteser skapas. Ny politik som om den genomfördes innebar att människor kan se konkreta förbättringar i sin vardag.

Men främst behöver vi en organisationsbyggare. En person med engagemang och hjärta för att åka runt i landet och bokstavligen bygga Miljöpartiet starkt. Här måste fokus ligga på områden utanför storstadsområdena. MP kommer nog alltid ha sitt starkaste stöd i våra större städer men som organisation måste vi växa i hela landet. Om vi ska kunna ställa om Sverige krävs det att vi är redo för att inneha maktpositioner i hela landet. Då krävs det också en betydligt mognare organisation än vad vi har idag.

Jag är övertygad om att Sverige aldrig varit mer redo för grön politik än vad vi är idag. Samtidigt har utmaningarna aldrig varit större. Partiet söker nu en ny styrman som pekar ut kursen mot framtiden. Fler än de som kan bli valda kommer att känna sig kallade. Må rätt hen vinna.

Vi kommer att ha dödat patienter i år till följd av sjuksköterskebristen!

Postad den av mptomase

Med jämna mellanrum under sommaren får jag ett mail. Där berättar chefsläkaren om läget på sjukhusen. Berättelsen är alltid densamma. Situationen är ansträngd, men vi klarar det pga vår fantastiska personal.

Idag skriver DN om den inspektion som IVO gjorde på KI den 6 Juli (och som det inte rapporterats om). Jag begärde ut brevet som föranledde inspektionen. Utifrån den beskrivning som de anställda ger går det inte att dra någon annan slutsats än att den faktiska situationen på våra akutsjukhus mörkas för åtmindståne oss i oppositionen!

   
    
 

Tala om för mig vilka du håller på i Game of Thrones och jag ska säga vad du röstar på!

Postad den av mptomase

Jag förstår att ni längtat. Nu är stunden här. Lagom till Almedalen kommer den enda riktigt relevanta politiska analysen av Sverige idag! Den om vem/vilka du håller på i GoT och vad det säger om din politiska hemvist.

Du håller på:

The Starks! 

Då är du garanterat vänsterpartist! Du vet att du har rätt, att din sak är rättfärdig. Lannisters/kapitalisterna ska bekämpas till varje pris. Visserligen är alla i din familjen döda utom en som gömmer sig under ett träd och en annan som går lärlingsutbildning till blind lönnmördare. Men trotts det lever ert namn som ett spöke i Norden (läs Kommunistspöket). Alla andra runt omkring börjar dock fundera på om ni möjligen inte skulle byta till en mer vinnande taktik. 

The Lannisters!

Du är moderat och krisen är total. Den store ledaren är död/avgått. Hans arvtagare har tagit över. Men trotts att hon besitter många av pappans kvalitéer så känns det hela tiden som ett sluttande plan utför. Och verkar inte de där Tyrells kunnat köpa sig för mycket makt. Och ge vapen till kyrkan hur smart var det. Och hur det än är så tappar vi konstant till…

The Boltons!

Aka SD. Ni är onda. Och ni vinner. Och ni vet om det…

The Baratheons!

Du är sosse! Det var ju trotts allt ni som byggde landet. Höll freden. Såg till att the Starks fick lagom med inflytande men höll sig i norr. Förhandlade med the Lannisters när ni behövde men var alltid i förarsätet. Men var är tacksamheten och folkets eviga kärlek? Kungen ändå bär ert namn, men det är väl det enda som är bra. Och en sista fråga har ni nu äntligen fattat att falangstrider är dåliga?

The Nights Watch!

Alla Folkpartister där ute känner ni igen er?! Ni bara: Ryssen/the white walkers kommer. De gör faktiskt det. Vi måste förstärka muren/beväpna Gotland! Sen är dessutom sjukt viktigt att ingen har keps eller mössa på sig. Oavsett temperatur! Nu undrar vi bara när ni ska sticka kniven i ryggen på er ledare.

The Church!

Alltså det går bra nu KD. En ny karismatisk ledare sätter fart verksamheten. Och ni skulle ju vara friare mot era forna bundsförvanter Lannisters, men har det inte gått för långt? Kanske slutar likheterna där. Vi lär ju i vilket fall få vänta på den dagen när Bush-Thor tvingar ut Kindberg-Batra på förnedringspromenad efter att ha kastat henne i finkan!

The Tyrells!

Du är centerpartist! Från att ha levt ett undanskymt liv som den rika kusinen på landet så är ni mitt i maktens centrum. Allt tack vare er kloka matriark. Nu ska kronprinsessan ta över och de gick ju halv dåligt i början, men sen tog det sig. Gift med självaste kungen. Om ni bara får ut henne från fängelset förstås. 

The Targaryen!

Tillsist mitt kära miljöparti aka Denise Targaryen. Du kom som en virvelvind, förlöste drakarna/hipsters och erövrad slavbukten/Södermalm. Men nu var det ju det här med att styra också. Man kanske inte bara kan lägga ner the fighting pits/Bromma bara så där?! Och drakarna må va tongivande men hur många är de egentligen?

Men jag håller ju på Little finger säger nån. Då är du garanterat anställd av Timbro! Men förresten så spelar det väl egentligen ingen roll The Iron Bank/kapitalet som styr ju ändå allt ihopa? Och snart kommer ju faktiskt the White Walkers och tar oss!

All i want from kongressen is att partiet får självförtroendet tillbaka

Postad den av mptomase

Idag åker stora delar av Miljöparti Sverige till Örebro för kongress i dagarna tre. Skillnaden mot tidigare kongresser. Eller de senste 6 – 7 årens i alla fall är att partiet inte längre är ett trendigt parti med vind i seglen utan ett hårt granskat regeringsparti med ljumma opinionssiffror.

I ett sådant läge kan det vara värt att ge en historielektion. När jag var med på min första kongress i maj 2005 (även då i majoritet) fick partiet i SCB 3,7 % väljarstöd. 2006 hade det faktiskt blivit bättre då låg vi klart över 5. Varför ska jag återkomma till. 
Ett annat faktum bra att minnas är att alliansen 2008 låg 13 procent under oppositionen i opinionsmätningarna. Något som sedan vändes till klar seger.
Att ett part tappar i opinionsmätningar i regering är lag snarare än regel. Men historien lär oss också hur det kan vändas till seger.

Våga visa vad vi vill 

I regering måste man alltid kompromissa. Det vet i princip alla väljare. Men för att en kompromiss ska bli förståelig behöver man kommunicera vad vi ville från början och vad vi fick ut. Man kan inte börja med att kommunicera ett ev önskat resultat av en kompromiss innan den är fattad. Detta är ett av skälen till att jag är för att kongressen vågar fatta beslut om att vår hållning är att vattenfalls kolgruvor ska avvecklas och inte säljas. Eftersom det är partiets politik. Det var också genom att vi var tuffa och visade vad vi ville kring frågan om de apatiska flyktingbarnen som vi faktiskt ökade i väljarstöd från 2005 till 2006.
Våga förnya sig 

Men ingen lever på gamla meriter. Ingen vinner heller förtroende på att leverera gamla svar på nya utmaningar. Kongressens tema är nu bygger vi Sverige för att backa upp detta har partistyrelsen lagt en propp som i sak innehåller mycket bra men väldigt lite nytt. Den riktiga motionen kring att bygga ett nytt Sverige kommer istället från Grön Ungdom och handlar om att bygga täta städer. Bifall den, där finns en viktig framtidsfråga för partiet att hantera. 
Våga gå före

Jag vet att det är en känslig fråga. Och jag vet också att man verkligen behöver titta på regelverket för att exempelvis inte ensamstående ska drabbas. Och jag vet att opinionen inte är där ännu men låt oss rösta för en individualiserad föräldrarförsäkring. Opinionen var inte för avskaffande av sambeskattningen heller på 70-talet men inget har betytt mer för kvinnors möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att ta ställning för en ny stor jämställdhetsreform.

Mitt eget tema på kongressen blir därför kort och gott: våga!

Tre saker som gör att vi vinner extra valet!

Extra valet kommer för MP att handla om tre saker. För det första att mobilisera väljare, för det andra om att mobilisera väljare och för det tredje att mobilisera väljare! I bästa fall kommer valdeltagandet ligga på runt 70 procent. Detta valet kommer att handla om att vi ska få våra potentiella väljare till valurnorna och att få de av våra potentiella väljare som garanterat kommer att rösta, att rösta på oss.

Den grupp av våra väljare som garanterat kommer att rösta är välutbildade väljare i storstäderna. För att få dem att rösta på oss krävs det att vi visar varför en röst på MP gör skillnad mot en röst på alliansen. Vi måste nå ut med budskapet att valet handlar om satsningar på miljö, på ökad jämlikhet, på fler jobb och på att förbättra skola, vård och omsorg istället för att sänka skatten.

Den grupp som inte säkert kommer rösta är unga väljare. Inte alltid för att de inte är intresserade utan ibland av praktiska anledningar. Detta är en otroligt viktig grupp för Mp att nå ut till. Jag tror att kampanjer på skolor, på universitet och inte minst att nå ut till unga via sociala medier (dock inte de redan frälsta) är extremt viktigt i den här valrörelsen.

En annan grupp som inte heller säkert kommer att rösta är personer i miljonprogrammen. Personer som bor i miljonprogrammet är från början mindre röstningsbenägna än personer i vilaområden. Denna gången kommer det dessutom var svårare att nå ut med info om att det är val och inte minst varför det är val igen. Resurserna att driva informationskampanjer mot denna grupp kommer också vara mindre. Men utan att denna grupp mobiliseras så kommer vi inte vinna.

Våra motståndare vet naturligtvis detta. Hela deras tidigare valkampanj gick ut på att demobilisera våra väljare. De kommer köra på det spåret igen. De kommer att fokusera på de områden där regeringen är oenig, på de där vi inte är överens med V och där vi kanske inte har opinionen med oss. Vår utmaning blir därför att vi både behöver bli mer offensiva än tidigare samtidigt som vi levererar tydliga svar på motståndarnas attacker. Jag skulle kunna sammanfatta det genom att använda vår numera vedertagna sportterminologi:

Full fart framåt, håll tätt bakåt!

Den som är fri från skuld får gärna kasta första stenen, men hallelujakören måste sluta!

Inför partiets kommun och landstingsdagar i helgen har det i olika medier börjat föras en debatt om varför vi inte lyckades bättre i valet. I denna debatt har olika personer uttalat sig med olika åsikter. Allt ifrån att vi släppte klimatfrågan och fokuserade på annat till att vi skrämmer väljare med att höja bensinskatten har förts fram som avgörande orsaker. Vissa av kampanjmetoderna har också ifrågasatts som allt för introverta och självförhärligande. Jag skulle i detta sammanhang vilja föra fram tre saker:

1. Att bredda partiet är ett nödvändigt men långsiktigt projekt
MP har en politisk fråga som vi har absolut högst trovärdighet i – miljö och klimat. I denna fråga finns det ingen aktör som har lika stort förtroende som vi. Förutom miljö- och klimatfrågan har vi högre trovärdighet än de andra partierna i energifrågan. Därefter finns det ingenting. Vad gäller frågor som andra partier har prioriterat högt, anser fem-sex procent att vi har den bästa politiken.

För att partiet ska växa krävs därför två saker. För det första att fler väljare tycker att miljö och klimat är en sådan viktig fråga att de röstar efter den. I detta valet kom miljö på 10:e plats bland frågorna som väljare röstade efter, energi kom på plats 16. Och för det andra att vi ökar vår trovärdighet i någon annan fråga som väljarna rankar inom topp tre. Jag menar alltså att dessa två saker inte står emot varandra utan båda krävs.

Problemet är att trovärdighet tar mycket lång tid att bygga. Vi behöver hitta en grön profil på skola, sjukvård och omsorgsfrågor och driva dessa långsiktigt under flera mandatperioder. Men ja, sista månaderna innan valet då är det nog all in på miljö som gäller.

2. Låt den dom är fri från skuld kasta första stenen
Att vara kritisk i efterhand är väldigt enkelt. Framför allt om man kan peka på nån annan. Men faktum är att vi segrar och förlorar tillsammans. Valresultatet är inte språkrörens förlust, det är allas vår förlust. Den som är kritisk nu behöver även kunna visa hur de försökte påverka besluten när de fattades eller hur de var kritiska redan under valrörelsen. Allt annat känns mest som att vinna interna poänger genom att peka finger.

3. Hallelujakören måste få ett slut
Men det som däremot verkligen måste ändras är partiet självbild. Vi har haft en bild av oss själva där vi överskattat våra sympatier hos allmänheten. Det har dessutom pågått under ganska lång tid, från det att Maria Wetterstrand lyftes fram kraftigt i media under andra halvan av förra mandatperioden till nu i valet. Att falla ner från den höga hästen gör ont… Vi får naturligtvis inte ge upp, men ”High five” i korridoren måste bytas mot en knuten näve i fickan och en bestämd vilja att komma igen. Min bestämda uppfattning är att det är fokus på politik som är vägen framåt. Reaktionerna på Gustav Fridolins film visar att nya kommunikativa grepp kan vi köra i opposition, i regering är det leverans av politik som gäller.

En annan förutsättning för att kunna komma igen är att vi kollektivt ser verkligheten som den här. Här tror jag att valutvärderingen är väldigt viktig. Tidigare valutvärderingar som MP producerat har varit i stort sätt meningslösa eftersom deras främsta uppgift aldrig har varit att granska valrörelsen på riktigt. Förra valutvärderingen var ju bara en enda stor enkätredovisning. I den mån det fanns en utvärdering av politiken så gjordes den i andra forum. Den här gången hoppas jag på en ärlig och uppriktig utvärdering där vi på allvar analyserar vad som gjordes bra och vad som gjordes mindre bra i valrörelsen. För om det inte kommer, om inte den kritik som finns tas upp och diskuteras, då tror jag att den kan jäsa och bli rejält destruktiv för hela partiet.

Fel att ompröva bensinskatten!

Idag kan man läsa i DN om att MP vill ompröva sin hållning i frågan om bensinens beskattning. Utspelet har väckt vissa reaktioner då det på DN debatt går att läsa ett annat utspel från Grön Ungdoms språkrör Lorentz Tovatt där han diskuterar tillväxtfrågan. Jag skulle i detta inlägg vilja redovisa varför jag tror att partistyrelsen tänker fel och Lorentz tänker rätt och varför det är stor skillnad mellan frågorna.

Argumenten för att ändra hållning kring bensinskatten antar jag bygger på två argument. För det första att MP vill växa utanför storstäderna. För det andra att frågan om bensinskatten är den som flest anger som skäl att inte rösta på partiet.

Mina argument emot är först och främst att det är dålig politik. Att genom ekonomiska styrmedel fasa ut det som påverkar vår planet negativt är effektiv politik som har stöd i forskning och är logisk och enkel att förklara. Att inte höja bensinskatten riskerar att fördröja en nödvändig systemförändring. Dessutom nämner de som vill förändra partiets hållning att de ska göra det dyrare att äga bil. De var ju just med det argumentet som vi kritiserade alliansen för att vara just landsbyggdsfientliga. Dvs att man slog mot dem som måste köra bil inte mot dem som hade alternativ. Det är även märkligt att när debatten efter valet handlat om att partiet i valrörelsen var för fega i klimatfrågan så väljer partistyrelsen att gå fram med förslag som innebär att vi fegar ur ännu mer.

För det andra så tror jag att partiet gör en väljar taktisk felbedömning. Att MP är starkast i storstäderna och i städer i allmänhet beror på att MP-röster i stort korrelerar med utbildningsnivå. Det är unga (upp till 40) välutbildade personer som är MPs kärnväljare. Dessa är överrepresenterade i städer. När det kommer till sakfrågor som står mellan landsbyggdsväljaren och MP så kanske bensinskatten är en, men troligen är det ett helt batteri av frågor. Kortfattat är risken att vi sviker kärnväljare utan att få några nya kompisar.

Av det batteri av orsaker vill jag som sista sak lyfta fram en som jag tror är viktiga. De partier som idag är starka på landsbyggd är S, M, SD och C. Om vi placerar in dessa partier på den numera så populära GAL – TAN dimensionen i politiken. GAL står då för Green/Alternative/Liberterian och TAN för Traditional/Authorian/Nationalistist så hittar vi alla dessa partier på den senare halvan av den politiska skalan. Detta är ett exempel på varför det troligen är mycket mer djupgående frågor som hindrar oss från att växa på landsbygden.

Ska vi växa som parti måste vi framförallt analysera gruppen som kan tänka sig rösta på MP. Var finns den och varför väljer den att rösta eller inte inte rösta på oss. Troligare är då att svaret är att dessa finns i storstadsnära tätorter eller i miljonprogrammen och att det är frågor som jobb och ekonomisk politik som står i vägen snarare än bensinskatten. Och här kommer tillväxtfrågan in som en viktig sakfråga. Att MP säger saker som att vi ska ha en ekonomi som inte bygger på tillväxt uppfattas som att vi i praktiken inte bryr oss om människor har jobb att gå till. Det är ju naturligtvis inte sant. Det vi alla menar är att tillväxt inte får hota planetens överlevnad som den gör idag. Däremot är det olika uppfattningar i partiet om det då överhuvudtaget går att ha tillväxt om vi ska ha en långsiktigt hållbar värld. Jag tror att Lorentz här sätter fingret på en fråga som vi verkligen behöver diskutera på djupet och där vi behöver hitta en ny linje som inte rikserar att skräma bort viktiga väljargrupper. Väljare som partiet på riktigt skulle kunna få.

Jag kunde varit Mattias Karlsson

Idag har DN en stor artikel om SD tillfälliga alt nya partiledare Mattias Karlsson är precis som jag uppväxt i Rottne. En liten håla två mil utanför Växjö på den Småländska landsbyggden. En sån där plats som är som direkt hämtad från en komikers uppväxt.

Han är född 77 och jag 79. Vilket kan vara förklaringen till att jag inte minns honom från min uppväxt. Men i allt väsentligt måste vi delat många erfarenheter från den tiden. Både han och jag borde haft Kalle träskalle i träslöjd. Eller spelat fotboll på Vidingeskans IP.

Så varför blev jag Miljöpartist och Mattias Sverigedemokrat? Det går naturligtvis inte med sociologiska faktorer förklara varför enskilda individer kommer till olika ställningstaganden. Men det som beskrivs i dagens DN och som Mattias själv sagt i tidigare intervjuer så fick han sitt nationalistiska uppvaknande i mitten av 90-talet. DN beskriver det som att han sveptes med i rörelsen kring vitmakt musiken.

Själv missade jag den vågen. Jag flyttade jag från Rottne 1993, typ ett halvår efter jag valt att byta högstadie från Braås där Rottne eleverna ska gå till Norregårdsskolan inne i Växjö. På Norregård var det Latin Kings och inte Ultima Thule som kom att dominera musik preferenserna. Jag antar att Mattias gick hela sin skolgång i Braås eftersom han bodde kvar i Rottne.

Vad SD var för parti i mitten av 90-talet är inte ett faktum som ens debatteras idag. I Rottne hade den rörelsen ett ansikte. Eller snarare det hade en ledare. En person vid namn Mats Nyström som ett par år senare kom att bli riksbekant genom sin medverkar i Norénpjäsen 7:3 och därefter dömmas för inblandning i Malexander dådet. Ibland när jag pratat om den nynazistiska rörelsen i Rottne under 90-talet som dog ut i samband med att Mats försvann, så har jag beskrivit att den egentligen bara var en fasad för att få slåss med jämnåriga i grannhålan Braås. Vilket man gjort i urminnestider. I Braås var man istället med i AFA. En interlektuellt lika hedrande åsikt. Att nynazismens kontra vänsterextremism blev en del i denna ekvation var att det fanns ett asylboende i Braås där många som flytt från fd Jugoslavien bodde.

Jag känner ett stort obehag inför frågan var jag hade hamnat om jag bott kvar i Rottne. Det är nått med denna småländska ort som andas inskränkthet och smygrasism. Exempelvis så gick Per Ljungberg, bror till The Ark basistens Lars Ljungberg, och även han en musikprofil. Allmänt under namnet Pelle Neger under hela min uppväxt. Och de år som följer efter det att jag flyttade är extremt formativa för våra åsikter och värderingar. Jag kan tyvärr inte säga att jag redan i den åldern skulle varit immun mot de åsikter som då var allmänt spridda bland min jämnåriga.

Jag har ingen aning om Mattias hade en roll i Mats gäng och vilken den var i så fall. Jag kan bara konstatera att kopplingen där i tid och plats finns. Men medan de flesta som jag vet var en del av Mats gäng idag bor kvar i Rottne eller i samma trakter. Så har Mattias lyckats gå hela vägen via en universitetsutbildning till partitoppen. Och är uppenbart tillräckligt smart för att marknadsföra sina åsikter på ett sätt som kan tilltala fler än de som vill stå och Heila på ett torg någonstans. Och tyvärr är han därmed också så mycket farligare.

RSS Prenumerera