Är dålig ton enda sättet att tränga igenom filterbubblorna?

Veckan efter Trumps valseger har knappats saknat händelser. För första gången har nu Facebook börjat fundera på vilken roll de har som den näst största (och bland många grupper den största) förmedlaren av nyheter. Innan valet i USA hävdade Facebook att de bara var en plattform för spridning av andras nyheter men nu har de alltså svängt.

Den andra stora händelsen i Svensk politik är när Delmon Haffo kallar Annika Strandhäll för hora i en youtube sändning. Vilket dels gjorde att han fick avgå men även skapade en stor debatt som samtalstonen på nätet. Två händelser som kanske borde anses helt disparata men som jag anser hänger väldigt mycket ihop.

Den första händelsen handlar nämnligen om det som kallas filtenubblor. Per Grankvist har i en Essä på 60 sidor tydligt beskrivit vad en filterbubbla är och hur de påverkar oss. Kortfattat handlar det om att våra olika digitala tjänster så som sociala medier och Spotify är programmerade att försöka förmedla sådant till oss som de tror att vi är intresserade av. Konsekvensen blir bara att när detta gäller dagspolitiska nyheter så nås vi bara av nyheter som bekräftar det vi redan tycker. Eftersom vi redan har en sådan funktion inbyggd i hjärnan (den sk information bias) så blir effekten över tid mycket stark.

Till det kommer nästa fenomen som handlar om att vår hjärna också är programmerad till att dras till sådant som väcker uppmärksamhet som sticker ut. När du klickar på en sådan nyhetslänk på fejan så kommer fejan nästa gång leta efter liknande nyheter att förmedla till dig. Dessutom driver klicken även annonser. Vilket gör att medier också har intresse av att servera uppseendeväckande nyheter. Konsekvensen sammantaget blir att vi alltså nås av mer likriktade nyheter och dessutom mer vinklade nyheter.

Om jag tittar i mitt flöde på Facebook är det lätt att tro att 90 procent av världen röstar på MP. Resten på S typ. Det är ju bevisligen inte sant. Men min filterbubbla får mig att tro det. Här kommer vi till utmaningen för dagens politiska partier. Vi har otroligt svårt att bryta igenom filterbubblorna.

Men tyvärr Donald Trump har visat att det går. Och jag tror att M faktiskt var inne på samma spår. Det är otroligt enkelt att tycka att människor som medvetet verkar misstolka saker som sägs eller gör uttalanden som är väldigt kontroversiella beter sig som idioter och därför är idioter. Jag vill varna för den analysen. Istället handlar det om en medveten strategi om att genom uppseendeväckande uttalande få uppmärksamhet till sig själv och det egna partiet. I en värld där falska eller mycket vinklade nyheter kan få fäste är detta en effektiv strategi för att misskreditera sin motståndare. Framförallt om nyheten, sann eller inte, bekräftar en känsla som mottagaren redan har. Det som blev Delmon Haffos fall var att han gick för långt.

De finns de som hävdar att vi alltid levt i filterbubblor. Och på många sätt är det sant. Sverige är ju en mycket liten och extrem ankdamm om vi tittar på resten av världen. Men fenomenet att jag och min granne i princip kan befinna oss i nyhetsmässiga helt olika universum är nytt. Och att det kommer förändra möjligheterna att bedriva politisk kampanj är helt solklart men exakt hur har vi nog bara sett början på.

Hatet mot den feministiska snöröjningen visar varför Trump vann valet!

Det kändes nästan som ett episkt sammanträffande för samtidigt som jag satt och tittade på rösterna som tickade in från Florida, Ohio kunde jag också bevittna det allt mer tilltagande snöfallet. På onsdagen var vi därför många som inte bara vaknade till politiskt kaos utan även ett vädermässigt sådant. Det värsta snöfallet på 110 år fortsatte över Stockholm.

Att snöröjningen på onsdagen den 9 oktober inte fungerade säger alla. Men alla förnuftiga människor inser att det inte handlar om att Stockholm antagit en policy om feministisk snöröjning. Det handlar om att snöröjningen inte funkade alls, dvs en patriarkal snöröjning hade inte heller funkat. Däremot var begreppet feministisksnöröjning tacksamt för angrepp från moderaterna. Och appilerande framförallt till många av de bilister som satt fast i snökaoset. Feministisk eller jämställd snöröjning innebär i korthet att man plogar trottoarer och mindre vägar först istället för de stora vägarna. Detta för att garantera framkomlighet för bussar och barnvagnar mm.

Som miljöpartist har jag fått lära mig att begreppet feminism väcker känslor. Inget har väl blivit så omdiskuterat som Åsa Romson almedalstal. Det är här någonstans vi landar i sambandet med Trumps seger i det amerikanska presidentvalet. För från klassiskt vänsterhåll har det förts fram att huvudorsakerna till Trumps seger ligger i att många av den vita arbetarklassen i det område som brukar kallas för Rustbelt fått låga eller inga reallöneökningar de senaste åren. Bildern nedan visualiserar att detta absolut är en rimlig analys.

När Rickard Wall läste upp hela SD politiska strategi i talarstolen

Den 13 september samlades landstingsfullmäktige för att bla besluta i en i förhand uppmärksammad motion kring NKS. En anledning till ytterligare spänning var att SD för en gångs skull markerat att de tänkte rösta bifall till motionen. Något som tydligen inte föll den tidigare SD ledamoten, numera vilden Rickard Wall på läppen.

Denna gång höll han dock ett något annorlunda anförande. För det första debatterade han inte alls själva sakfrågan utan riktade sitt inlägg helt till SD gruppen. I normala fall brukar även Wall alltid vilja använda projektorn för att visa bild. Han brukar även alltid mer föreläsa än debattera. Dvs han pekar alltid på sina bilder och pratar alltid till synes ganska fritt utan talmanus. Han använder alltså samma teknik som sin tid som universitetslärare. Men om ni tittar på inspelningen så ser ni att så inte var fallet denna gång. Istället pratar han utan bild och som jag tolkar situationen läser upp en färdig skriven text. Låt oss gå igenom vad han säger. Om ni tittar på inspelningen så är det ärende 21 och där kan ni trycka på Rickard Wall. Det är 6 timmar och 21 min in i filmen. (i skrivande stund verkar inte inbäddningen funkar)

 

Anförande nr 170 Rickard Wall (–): Ordförande, ledamöter, sverigedemokrater! Dan Kareliusson, vad håller du på med? Din partiledare, Jimmie Åkesson, lägger ned hela sin och partiets själ på att ställa ordning det politiska landskapet i Sverige på ett sådant sätt att vi ska kunna byta regering i Rosenbad och hålla de rödgröna borta från styret också i detta hus år 2018, i båda fallen med ett stärkt inflytande för Sverigedemokraterna och för oss socialkonservativa. Detta är ett arbete som du och ni och vi ska hjälpas åt med, inte motverka genom att försöka uppnå kortsiktiga poänger med NKS.

AKB analyserar just nu alla tänkbara valutfall år 2018. Hon väger också alla tänkbara regeringsalternativ på guldvåg. Ett sådant är att Alliansen tar regeringsmakten med SD:s passiva stöd även om Alliansen skulle bli mindre än de rödgröna tillsammans. Varför ser AKB så positivt på att Alliansen gjorde det just i Gävle? Det är ett experiment förstås. Fungerar det? Är SD så pass pålitliga att AKB och Alliansen vågar ta ett sådant steg efter år 2018?

Dan Kareliusson, sverigedemokrater, ser ni inte hur det politiska landskapet förändras? Hörde ni inte Björklund i helgen, såg ni inte Kristersson i Agenda? Alla krattar manegen för vad som komma ska. Självklart är också Stockholms läns landsting ett experiment. SD ligger under lupp. Då är det viktigt att bygga upp förtroende för SD. SD i SLL ska visa vägen. SD i SLL ska bygga upp förtroende bland alla som vill ersätta de rödgröna på alla politiska nivåer i Sverige. Detta skulle förstås SD har gjort redan från början här i Stockholms läns landsting. Det var ju därför vi skulle ha fortsatt att lägga ned våra röster under hela år 2015 och ända fram till dagens datum. Vi skulle inte ha fällt Alliansens förslag om höjning av priset på SL-kortet. Vi skulle inte ha tvingat ordförandena att flera gånger använda sin utslagsröst i nämnder och styrelser och så vidare. Ja, jag vet att jag bär en hel del av skulden. Sorry, sorry, men situationen under början av den här mandatperioden i det här huset var väldigt annorlunda än vad den är nu. Det är ännu inte för sent. Det är två år kvar till valet.

 

SD ska framgent agera exemplariskt och aldrig rösta med de rödgröna mot Alliansen! Då kan någon fråga: Men SD:s politik, vart tar den vägen? Svaret är att SD under hösten och vintern ska väcka motioner, inga orealistiska motioner som Alliansen blir tvungen att avslå utan väl genomtänkta motioner, sådana som ligger inom ramarna för det som Alliansen kan acceptera, men samtidigt sådana motioner som flyttar politiken bit för bit åt SD:s håll.

 

Rickard Wall resonerar för det första som att han och SD ska agera tillsammans trotts att Wall är utesluten. För det andra menar han att de alltid ska lägga ner sina röster för att på detta sätt vara ett stabilt underlag i fullmäktige för alliansen och på sikt uppnå politiskt inflytande både nationellt och i landstinget. Att det senare är syftet framstår även tydligt i slutet av inlägget.

 

Nåväl, det är realpolitik att skynda långsamt. Miljöpartiet fick vänta i decennier från det att partiet kommit in i riksdagen till dess att partiet kom in i regeringen. MP fick ta det steg för steg. Det är inte realistiskt att föreställa sig att SD ska kunna gå någon annan väg. Den vägen börjar här och nu med att SD i SLL inte stöder föreliggande motion av de rödgröna. Bifall till landstingsstyrelsens förslag till beslut!

 

För mig är det tydligt när man analyserar SD politiska agerande att det Rickard Wall pratar om är en uttalad politisk strategi som kommuniceras ut i partiet. För mig som satt i salen var det mer uppenbart att han läste innantill. SD ska på alla politiska nivåer stödja Alliansens politik för att på det sättet göra sig till först ett passivt och därefter aktiv del av det parlamentariska underlaget. SD ska köpa sig till makten genom att ständigt göra som Alliansen säger. I nästa anförande bjuder även Rickard Wall på orsakerna bakom varför han och Dan Kareliusson blev Sverigedemokrater. Längtan till en trygg dåtid och känslan av att ha blivit utsatt för en oföret.

 

Anförande nr 172 Rickard Wall (–): Ordförande, ledamöter! Sverigedemokrater och Dan Kareliusson! När du föddes var Per Albin Hansson statsminister i Sverige. När jag föddes var det Tage Erlander. Den 1 maj 1973 var jag på Norra Bantorget för första gången. I maj 1980 var jag en av hundratusentals vanliga industriarbetare som lockoutades under storlockouten. Det här var förr i tiden. Det var i ett Sverige som inte längre finns. Destruktiva krafter bryter sönder vårt land bit för bit. Dan Kareliusson, du och jag tog upp kampen också till vilket pris som helst. Du fick ditt hem vandaliserat. Jag blev av med mitt jobb.

 

Men det som oroar mig mest är att detta nog inte är en dum strategi. Tyvärr finns det nog allt för många moderater och även några Kristdemokrater som trotts Anna Kindberg-Batras (termen AKB som använts ovan är citat från Wall anförande) senaste besked vill att det är just så här det ska gå till. SD ska vara ett tryggt men ganska slött stödparti att luta sig åt. Detta för att hålla socialisterna och de där gröna flummiga borta från makten.

Varför SD gör helt rätt som fokuserar på känslor och varför vi alltid står helt handfallna i debatten

Postad den av mptomase

För någon vecka sedan spreds nyheten om att SD skulle kommunicera mer känslor och mindre fakta i sin politiska kommunikation. Nyheten hånades naturligtvis genast av den samlade politiska twittereliten. Tyvärr tror jag dock att de gör helt rätt. Jag tror också att en stor del av de som hånade nyheten vet om det.

Den första som riktigt fattade var Johan Jakobsson den dåvarande partisekreteraren för Liberalerna (då FP). Segervapnet bakom succévalet 2002 var att hitta så kallade ”20-80 frågor”. Det betydde i korthet att 80 procent skulle hålla med men 20 procent, helst det officiella åsiktsmaskineriet skulle gå bananas. Jan Björklund plockade sedan upp stafettpinnen. Hårdare tag i skolorna var det som skulle levereras. Det viktiga var inte om det fanns vetenskapliga belägg för att det behövdes utan att många människor tyckte att det behövdes.

Vill man vara hård skulle jag säga att allt egentligen bara är en repris från denna valrörelse. Aron Etzler visar i sin bok Reinfeldteffekten hur M effektivt demonterar ner Göran Persson som statsminister. Genom att bygga på en känsla hos invånarna om att fler människor än tidigare var arbetslösa/levde på bidrag och att detta mörkades av regeringen samt att Göran Persson var osympatisk rent personligt så vann Alliansen valet 2006. Fyra år senare upprepades det hela, då var det Mona Sahlin som gjordes ner. Ärligt talat var det också enklare eftersom hon dels hade lik i lasten och att bildandet av de rödgröna kom med sådana födslovåndor. Precis som i valet 2014 byggde man dock den politiska kommunikationen på att en rödgrön politik skulle utgöra ett hot mot sådant som traditionella LO väljare tycker är viktigt: köra bil, flyga på solsemester mm.

På senare tid har det uppstått en rad nya intressanta exempel som pekar i samma riktning. SDs uppgång, Trumps seger i primärvalet, Brexitomröstningen, presidentvalet i Österrike. Men varför fungerar det?

Drew Wester som är författare till boken “The Political Brain” och Neuman mfl som skrivit “The Affect Eeffect” pekar på att först skapas vår världsbild, därefter våra politiska uppfattningar och till sist vilka fakta vi väljer att ta till oss. Hjärnan gör oss även tjänsten av att förstora upp fakta som passar den egna redan befästa världsbilden och tona ner det som inte göra det. Känslor styr alltså hur vi ser på världen i mycket större utsträckning än vi vill tro. En människa som vill utge sig för att vara rationell skulle säga att den först tar till sig fakta, därefter skapar sin ideologiska/politiska uppfattning (dvs grundläggande värderingar ex vad rättvisa är mm) och betraktar sedan världen utifrån det. Problemet som Wester och Newman pekar på är att den ordningen inte stämmer (eller i alla fall inte så mycket som vi tror).

bokbild

Det är detta som SD förstått när de säger att de ska kommunicera mer känslor än fakta. De kommunicerar inte fakta om att invandring hotar Sverige, de kommunicerar känslan av att invandring hotar Sverige. Det är detta som Trump, Nigel Farage eller Boris Johnsson också fattat. Receptet är att servera väljare en politik som passar deras världsbild istället för en som löser deras problem.

 

Problemet för MP är att vi alltid stått helt handfallna för denna typ av retorik och angrepp. När vi blivit angripna på ett sätt som syftar till att skrämma väljare att inte rösta på MP eller rödgröna partier generellt så har vi ofta svarat med faktaargument som haft noll effekt eftersom fakta inte biter på känslor. När vi skulle ta debatten med fakta mot SD gjorde vi inget annat än att bekräfta och mobilisera SD väljare, eftersom de då fick komma fram med sin “fakta” som tolkades betydligt mer välvilligt av den publik som redan tyckte att invandring var det stora samhällsproblemet.

Det är väldigt svårt att försvara sig mot denna typ av attacker. Det enda recept som faktiskt verkar fungera är att vara den som attackerar snarare än försvarar. S hade faktiskt lite momentum innan MP krisen när det gick till hård vänsterattack på M och C kring lönesänkningar. M kör just nu en kampanj kring att SD vill höja matmomsen vilket jag tolkar som att de vill spela på en känsla att SD bara bryr sig om invandring och inte om hur vanliga familjer har det. Jag har tyvärr inga färdiga svar till mitt parti om hur vi ska bli bättre på att hantera den typ av angrepp vi blivit utsatta för i de senaste valrörelserna. Det enda jag vet är att vi måste bli bättre och att vi måste prata om det.

Om vi menar allvar med att erbjuda flyktingar boende krävs ny politik

I slutet av sommaren låg Boverkets mfl prognoser för behovet av nya bostäder i Stockholms län på 300 000 till år 2030. Detta är i sig själv en siffra som kräver respekt. Som Miljöpartist vill vi dessutom att de bostäder som byggs ska vara bra bostäder, bostäder med hög kvalité och som kan efterfrågas med människor med rimliga inkomster. Detta var dock de siffror som gällde innan höstens flyktingvåg. Nu gäller en helt annan verklighet även om ingen riktigt vet hur det stora antalet flyktingar som kommit till Stockholms län påverkar behovet av nya bostäder.

I slutet av november i år fattade vår regering det i min mening felaktiga beslutet att införa en väsentligt mindre generös ju flyktingpolitik. Efter ett par sorgens och vredens dagar landade jag i den slutsatsen att den enda vägen framåt är att driva och försöka få igenom politik som möjliggör att de regler som nu är beslutade ska gälla i tre år, med en kontrollstation efter två år tas bort så snart som möjligt. Att landa i den slutsatsen gör att jag behöver ompröva de politiska teser jag fram till nu drivet, eller åtmindstånde prioritera emellan vilka principer som jag anser viktigast.
Min slutsats är att det viktigaste är att vi erbjuder människor skydd, därefter i så stor utsträckning ett värdigt mottagande och i förlängningen någonstans att bo under en överskådlig tid. Dvs om jag på alvar ska kunna driva frågan om att beslutet om att minska volymen i flyktingmottagandet var fel måste jag kunna visa att det finns politik för att hantera situationen. Detta gäller inte bara mig utan hela partiet.
I veckan skrev ett stort antal av MP kommunalråd en artikel i Dagens Samhälle där de efterlyste politiska åtgärder av regeringen. En av de åtgärder som föreslogs var att regeringen ska föreslå regelförenklingar för att få fram fler små bostäder samt förslag för att få fart på ordinarie bostadsbyggande. I veckan var även Liberalernas Lotta Edholm ute med förslaget om att göra upp om undantag i PBL för att snabbt kunna få fram nya bostäder. Enligt min uppfattning är båda dessa förslag och något som regeringen omedelbart bör pröva.

Som landsting/regional politiker har jag inte ansvar för själva byggandet. Mitt ansvar ligger i att driva att området Stockholms län har en tillräcklig bostadsförsörjning. Så är det inte idag. Därför la jag idag förslaget på landstingets regionplaneringsnämnds sammanträde förslaget att Sll i egenskap av regionplanerare ska skriva till regeringen och kräva att fler åtgärder vidtas för att få fram fler bostäder snabbt som kan efterfrågas av personer med låga inkomster. För rent ärligt, vi behöver bostäder nu, inte imorgon eller övermorgon utan idag.

En ny partisekreterare för en ny tid

I fredags meddelade partisekreterare Anders Wallner att han lämnar politiken. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Under 8 år, först som Maria Wetterstrand sekreterare och därefter som partisekreterare, har han lett partiet genom två val. Anders har varit pådrivande för att MP ska vara Sveriges öppnaste parti. För detta arbete ska vi vara mycket tacksamma.

MP står nu i sin mest utmanade tid någonsin. Ingen regering har någonsin tidigare behövt hantera en migrationsvåg av den omfattning vi ser idag. Många av de beslut som den sittande regeringen fattat är sådana som vi miljöpartisterhelst hade sluppit fatta. Huvuduppgiften för en ny partisekreterare blir därför att hålla ihop partiet. För att åstadkomma det krävs det att vår nästa partisekreterare är en person med grundmurat förtroende och som är välkänd runt om i organisationen.

En andra huvuduppgift för den nya partisekreterare är att peka ut en tydlig riktning för partiets förnyelseprocess inför valet 2018. Granskningen i förra valet och nu i regeringsställning kräver att gamla konflikter mellan de som helst vill genomföra stora förändringar i form av nya socialförsäkrings och ekonomiskpolitiska system och de som helst ser vad som kan genomföras här och nu löses upp och nya politiska synteser skapas. Ny politik som om den genomfördes innebar att människor kan se konkreta förbättringar i sin vardag.

Men främst behöver vi en organisationsbyggare. En person med engagemang och hjärta för att åka runt i landet och bokstavligen bygga Miljöpartiet starkt. Här måste fokus ligga på områden utanför storstadsområdena. MP kommer nog alltid ha sitt starkaste stöd i våra större städer men som organisation måste vi växa i hela landet. Om vi ska kunna ställa om Sverige krävs det att vi är redo för att inneha maktpositioner i hela landet. Då krävs det också en betydligt mognare organisation än vad vi har idag.

Jag är övertygad om att Sverige aldrig varit mer redo för grön politik än vad vi är idag. Samtidigt har utmaningarna aldrig varit större. Partiet söker nu en ny styrman som pekar ut kursen mot framtiden. Fler än de som kan bli valda kommer att känna sig kallade. Må rätt hen vinna.

Vi kommer att ha dödat patienter i år till följd av sjuksköterskebristen!

Postad den av mptomase

Med jämna mellanrum under sommaren får jag ett mail. Där berättar chefsläkaren om läget på sjukhusen. Berättelsen är alltid densamma. Situationen är ansträngd, men vi klarar det pga vår fantastiska personal.

Idag skriver DN om den inspektion som IVO gjorde på KI den 6 Juli (och som det inte rapporterats om). Jag begärde ut brevet som föranledde inspektionen. Utifrån den beskrivning som de anställda ger går det inte att dra någon annan slutsats än att den faktiska situationen på våra akutsjukhus mörkas för åtmindståne oss i oppositionen!

   
    
 

Tala om för mig vilka du håller på i Game of Thrones och jag ska säga vad du röstar på!

Postad den av mptomase

Jag förstår att ni längtat. Nu är stunden här. Lagom till Almedalen kommer den enda riktigt relevanta politiska analysen av Sverige idag! Den om vem/vilka du håller på i GoT och vad det säger om din politiska hemvist.

Du håller på:

The Starks! 

Då är du garanterat vänsterpartist! Du vet att du har rätt, att din sak är rättfärdig. Lannisters/kapitalisterna ska bekämpas till varje pris. Visserligen är alla i din familjen döda utom en som gömmer sig under ett träd och en annan som går lärlingsutbildning till blind lönnmördare. Men trotts det lever ert namn som ett spöke i Norden (läs Kommunistspöket). Alla andra runt omkring börjar dock fundera på om ni möjligen inte skulle byta till en mer vinnande taktik. 

The Lannisters!

Du är moderat och krisen är total. Den store ledaren är död/avgått. Hans arvtagare har tagit över. Men trotts att hon besitter många av pappans kvalitéer så känns det hela tiden som ett sluttande plan utför. Och verkar inte de där Tyrells kunnat köpa sig för mycket makt. Och ge vapen till kyrkan hur smart var det. Och hur det än är så tappar vi konstant till…

The Boltons!

Aka SD. Ni är onda. Och ni vinner. Och ni vet om det…

The Baratheons!

Du är sosse! Det var ju trotts allt ni som byggde landet. Höll freden. Såg till att the Starks fick lagom med inflytande men höll sig i norr. Förhandlade med the Lannisters när ni behövde men var alltid i förarsätet. Men var är tacksamheten och folkets eviga kärlek? Kungen ändå bär ert namn, men det är väl det enda som är bra. Och en sista fråga har ni nu äntligen fattat att falangstrider är dåliga?

The Nights Watch!

Alla Folkpartister där ute känner ni igen er?! Ni bara: Ryssen/the white walkers kommer. De gör faktiskt det. Vi måste förstärka muren/beväpna Gotland! Sen är dessutom sjukt viktigt att ingen har keps eller mössa på sig. Oavsett temperatur! Nu undrar vi bara när ni ska sticka kniven i ryggen på er ledare.

The Church!

Alltså det går bra nu KD. En ny karismatisk ledare sätter fart verksamheten. Och ni skulle ju vara friare mot era forna bundsförvanter Lannisters, men har det inte gått för långt? Kanske slutar likheterna där. Vi lär ju i vilket fall få vänta på den dagen när Bush-Thor tvingar ut Kindberg-Batra på förnedringspromenad efter att ha kastat henne i finkan!

The Tyrells!

Du är centerpartist! Från att ha levt ett undanskymt liv som den rika kusinen på landet så är ni mitt i maktens centrum. Allt tack vare er kloka matriark. Nu ska kronprinsessan ta över och de gick ju halv dåligt i början, men sen tog det sig. Gift med självaste kungen. Om ni bara får ut henne från fängelset förstås. 

The Targaryen!

Tillsist mitt kära miljöparti aka Denise Targaryen. Du kom som en virvelvind, förlöste drakarna/hipsters och erövrad slavbukten/Södermalm. Men nu var det ju det här med att styra också. Man kanske inte bara kan lägga ner the fighting pits/Bromma bara så där?! Och drakarna må va tongivande men hur många är de egentligen?

Men jag håller ju på Little finger säger nån. Då är du garanterat anställd av Timbro! Men förresten så spelar det väl egentligen ingen roll The Iron Bank/kapitalet som styr ju ändå allt ihopa? Och snart kommer ju faktiskt the White Walkers och tar oss!

All i want from kongressen is att partiet får självförtroendet tillbaka

Postad den av mptomase

Idag åker stora delar av Miljöparti Sverige till Örebro för kongress i dagarna tre. Skillnaden mot tidigare kongresser. Eller de senste 6 – 7 årens i alla fall är att partiet inte längre är ett trendigt parti med vind i seglen utan ett hårt granskat regeringsparti med ljumma opinionssiffror.

I ett sådant läge kan det vara värt att ge en historielektion. När jag var med på min första kongress i maj 2005 (även då i majoritet) fick partiet i SCB 3,7 % väljarstöd. 2006 hade det faktiskt blivit bättre då låg vi klart över 5. Varför ska jag återkomma till. 
Ett annat faktum bra att minnas är att alliansen 2008 låg 13 procent under oppositionen i opinionsmätningarna. Något som sedan vändes till klar seger.
Att ett part tappar i opinionsmätningar i regering är lag snarare än regel. Men historien lär oss också hur det kan vändas till seger.

Våga visa vad vi vill 

I regering måste man alltid kompromissa. Det vet i princip alla väljare. Men för att en kompromiss ska bli förståelig behöver man kommunicera vad vi ville från början och vad vi fick ut. Man kan inte börja med att kommunicera ett ev önskat resultat av en kompromiss innan den är fattad. Detta är ett av skälen till att jag är för att kongressen vågar fatta beslut om att vår hållning är att vattenfalls kolgruvor ska avvecklas och inte säljas. Eftersom det är partiets politik. Det var också genom att vi var tuffa och visade vad vi ville kring frågan om de apatiska flyktingbarnen som vi faktiskt ökade i väljarstöd från 2005 till 2006.
Våga förnya sig 

Men ingen lever på gamla meriter. Ingen vinner heller förtroende på att leverera gamla svar på nya utmaningar. Kongressens tema är nu bygger vi Sverige för att backa upp detta har partistyrelsen lagt en propp som i sak innehåller mycket bra men väldigt lite nytt. Den riktiga motionen kring att bygga ett nytt Sverige kommer istället från Grön Ungdom och handlar om att bygga täta städer. Bifall den, där finns en viktig framtidsfråga för partiet att hantera. 
Våga gå före

Jag vet att det är en känslig fråga. Och jag vet också att man verkligen behöver titta på regelverket för att exempelvis inte ensamstående ska drabbas. Och jag vet att opinionen inte är där ännu men låt oss rösta för en individualiserad föräldrarförsäkring. Opinionen var inte för avskaffande av sambeskattningen heller på 70-talet men inget har betytt mer för kvinnors möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att ta ställning för en ny stor jämställdhetsreform.

Mitt eget tema på kongressen blir därför kort och gott: våga!

Tre saker som gör att vi vinner extra valet!

Extra valet kommer för MP att handla om tre saker. För det första att mobilisera väljare, för det andra om att mobilisera väljare och för det tredje att mobilisera väljare! I bästa fall kommer valdeltagandet ligga på runt 70 procent. Detta valet kommer att handla om att vi ska få våra potentiella väljare till valurnorna och att få de av våra potentiella väljare som garanterat kommer att rösta, att rösta på oss.

Den grupp av våra väljare som garanterat kommer att rösta är välutbildade väljare i storstäderna. För att få dem att rösta på oss krävs det att vi visar varför en röst på MP gör skillnad mot en röst på alliansen. Vi måste nå ut med budskapet att valet handlar om satsningar på miljö, på ökad jämlikhet, på fler jobb och på att förbättra skola, vård och omsorg istället för att sänka skatten.

Den grupp som inte säkert kommer rösta är unga väljare. Inte alltid för att de inte är intresserade utan ibland av praktiska anledningar. Detta är en otroligt viktig grupp för Mp att nå ut till. Jag tror att kampanjer på skolor, på universitet och inte minst att nå ut till unga via sociala medier (dock inte de redan frälsta) är extremt viktigt i den här valrörelsen.

En annan grupp som inte heller säkert kommer att rösta är personer i miljonprogrammen. Personer som bor i miljonprogrammet är från början mindre röstningsbenägna än personer i vilaområden. Denna gången kommer det dessutom var svårare att nå ut med info om att det är val och inte minst varför det är val igen. Resurserna att driva informationskampanjer mot denna grupp kommer också vara mindre. Men utan att denna grupp mobiliseras så kommer vi inte vinna.

Våra motståndare vet naturligtvis detta. Hela deras tidigare valkampanj gick ut på att demobilisera våra väljare. De kommer köra på det spåret igen. De kommer att fokusera på de områden där regeringen är oenig, på de där vi inte är överens med V och där vi kanske inte har opinionen med oss. Vår utmaning blir därför att vi både behöver bli mer offensiva än tidigare samtidigt som vi levererar tydliga svar på motståndarnas attacker. Jag skulle kunna sammanfatta det genom att använda vår numera vedertagna sportterminologi:

Full fart framåt, håll tätt bakåt!

RSS Prenumerera